Vila i frid
Kategori: Allmänt
Idag börjar jag min dag med att gråta. Åt den där cancern. Som så orättvist tar människors liv. Jag kände inte dig, men dina ord berörde mig. För jag har sen jag var nio år gammal haft den där cancern dansande runt knuten. Jag förlorade så mkt av min barndom i cancerträsket, såg saker som jag aldrig skulle vilja att mina barn såg. Och trots att tiden går så är de sista jag ser innan jag somnar mina föräldrar döda. Inte friska, levandes utan döda. Min mammas sista minuter i livet spelar upp sig om och om igen i mitt huvud. Hennes sista andetag, hur kroppen fortsatte att dra efter andan fast hjärtat stannat. Min pappa i en kall källare. Ögonen långt in i huvudet. Kalla och döda. Och jag gråter, åt min förlorade barndom, smärtan i mitt bröst utan er. Men jag lever, och de vill jag göra. Jag vill aldrig behöva lämna mina barn. Jag ska leva livet varje dag som de vore min sista dag på denna jord. De mina vänner, har den där jävla cancern lärt mig!
Så sätter jag mig och kollar på bilder på dig mamma . När ditt ansikte var runt och ditt hår var korpsvart.
Och jag minns ditt skratt, ditt leende, hur dina kramas kändes. Och jag lever, för min skull, för mina barns skull och framförallt för mina föräldrars skull!
Och jag minns ditt skratt, ditt leende, hur dina kramas kändes. Och jag lever, för min skull, för mina barns skull och framförallt för mina föräldrars skull!
Anki säger:
Vidriga sjukdom
Varma kramar
Carro säger:
Kan inte föreställa mig hur du har haft det & jag tror inte jag vill det heller, men jag lider med dig. Du verkar vara en väldigt stark & jordnära tjej & man måste få tillåta sig själv att ha pissdagar (ursäkta uttrycket). Lycka till i graviditeten & en stor kram till dig :)
vibeke säger:
kram <3
Anonym säger:
Fantastiska Kristian Gidlund! Jag tror att han nu är i paradiset precis som dina föräldrar.
Helene säger:
<3
Anonym säger:
Jag förlorade min Farmor, Morfar och Mormor (?) i Cancer. Förstår hur du känner...
Kram!